En sju-årig flicka får frågan om hur många ben en hund har. ”Herregud hur ska jag kunna veta det!?” svara hon. För en testledare utan erfarenhet av särskilt begåvade barn kan det bli ett ”nollsvar”. Dvs att flickan inte kan svaret.

En erfaren testledare förstår att flickan tar för givet att man inte söker det ”enklaste” svaret utan att den kan ha fler innebörder, dvs hur många skelettben eller tuggben det gäller. Detta är genomgående i testsituationen.

De gissar oftast inte eftersom de inte vill bli utskrattade om de skulle gissa fel. De väljer alltså att ”inte veta” än att ”veta fel”. De väljer att inte göra av risk att inte klara osv.

VARNING! På internet och i massmedia publiceras massor av sk begåvningstest. Inga av dessa är dock begåvningstest och riskerar att man får en felaktig bild av sin begåvning. Begåvning är något mycket mera fasetterat än vad som testas i dessa test. Inte ens Mensas inträdesprov är ett begåvningstest. Deras test kan dock ingå i en begåvningsbedömning som görs av leg. psykolog. Begåvning är till viss del vad man redan kan men också en bedömning av förmågan till inlärning samt hur man på olika sätt kan använda sig av kunskaperna i olika sammanhang.

Sidor under rubriken:

• Begåvningstest
  
• Psykologutredning
  
• Psykologutlåtande
  
• Mobbning
  

---

- 10-åringen till sin yngre syster: ”Har du någonsin betett dig som din begåvningsnivå förutom på begåvningstestet?”
- 9-åringen:”Nej, det haj jag aldjig…”
- 10-åringen:”Ditt IQ är 56 plus 84.”
- 9-åringen:”Det har jag inte tillräckligt med IQ för att räkna ut…”