personliga-berattelser-del-2
Skillnader
Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.
| Börjar medFöregående version.Nästa version. | Föregående version. | ||
| personliga-berattelser-del-2 [2022-01-07 09.12] – anita | personliga-berattelser-del-2 [2022-01-07 09.34] (aktuell) – anita | ||
|---|---|---|---|
| Rad 33: | Rad 33: | ||
| Tidigt utsågs jag till skolans hackkyckling. Jag var alla lärares stora favorit och alla barns utsedda mobbningsoffer. Jag öppnade inte en bok under hela min grundskoletid, | Tidigt utsågs jag till skolans hackkyckling. Jag var alla lärares stora favorit och alla barns utsedda mobbningsoffer. Jag öppnade inte en bok under hela min grundskoletid, | ||
| - | Jag gick ut skolan med nästan bara 4or för att lärarna sa sig bara ha en femma att ge ut i varje klass och det fanns alltid någon som de tyckte behövde femman bättre än jag, för jag hade det ju så lätt för mig och kunde ju bli vad jag ville ändå. Efter nio år i grundskolan så var jag mer eller mindre ett vrak. Jag led av svår social fobi och orkade inte mer. Jag började gymnasiet men hoppade av. Jag som hade potential att bli vad jag ville höll på att bli ingenting. Jag började efter ett år på folkhögskola och det var oerhört läkande. Där fanns ingen som dömde någon för vem de var. Jag som under hela min uppväxt försökt att passa in och vara så som jag trodde andra förväntade sig att jag skulle vara hade helt tappat bort mig själv och ångesten höll på att äta upp mig totalt. Det blev en omtumlande tid på många sätt och jag tappade fotfästet många gånger. Men alla där var oerhört stödjande och peppande. Där var det okej att misslyckas, där fick man vara som man var, med alla fel och brister och med alla styrkor och svagheter. | + | Jag gick ut skolan med nästan bara 4or för att lärarna sa sig bara ha en femma att ge ut i varje klass och det fanns alltid någon som de tyckte behövde femman bättre än jag, för jag hade det ju så lätt för mig och kunde ju bli vad jag ville ändå. Efter nio år i grundskolan så var jag mer eller mindre ett vrak. Jag led av svår social fobi och orkade inte mer. Jag började gymnasiet men hoppade av. Jag som hade potential att bli vad jag ville höll på att bli ingenting. Jag började efter ett år på folkhögskola och det var oerhört läkande. Där fanns ingen som dömde någon för vem de var. Jag som under hela min uppväxt försökt att passa in och vara så som jag trodde andra förväntade sig att jag skulle vara hade helt tappat bort mig själv och ångesten höll på att äta upp mig totalt. Det blev en omtumlande tid på många sätt och jag tappade fotfästet många gånger. Men alla där var oerhört stödjande och peppande. Där var det okej att misslyckas, där fick man vara som man var, med alla fel och brister och med alla styrkor och svagheter.\\ |
| < | < | ||
| - | <div style=" | + | <figure |
| </ | </ | ||
| {{:: | {{:: | ||
| - | Foto: Anita Hogeborn Kullander | ||
| < | < | ||
| - | </div> | + | <figcaption style=" |
| </ | </ | ||
| + | < | ||
| + | </ | ||
| + | </ | ||
| + | |||
| Efter ett år där jag enbart försökte hitta mig själv kom lusten till lärande tillbaka. Skolan var inte svår så den klarade jag av utan att ens vara på lektionerna men sen började jag känna att det blev tråkigt. Jag läste alla kurser som fanns och jag pluggade extra vid sidan av. Jag hade bestämt mig för att verkligen försöka göra något bra av mitt liv. Efter de två åren på folkhögskola så läste jag naturvetenskapligt basår på komvux med dubbel fart på allt. På ett år hade jag läst in all gymnasiematte som fanns och all kemi, biologi och fysik utan någon som helst ansträngning. Jag började sen på högskola och där kom den stora smällen!\\ | Efter ett år där jag enbart försökte hitta mig själv kom lusten till lärande tillbaka. Skolan var inte svår så den klarade jag av utan att ens vara på lektionerna men sen började jag känna att det blev tråkigt. Jag läste alla kurser som fanns och jag pluggade extra vid sidan av. Jag hade bestämt mig för att verkligen försöka göra något bra av mitt liv. Efter de två åren på folkhögskola så läste jag naturvetenskapligt basår på komvux med dubbel fart på allt. På ett år hade jag läst in all gymnasiematte som fanns och all kemi, biologi och fysik utan någon som helst ansträngning. Jag började sen på högskola och där kom den stora smällen!\\ | ||
| Rad 153: | Rad 155: | ||
| <figure style=" | <figure style=" | ||
| </ | </ | ||
| - | {{: | + | {{:: |
| < | < | ||
| < | < | ||
| Rad 176: | Rad 178: | ||
| <figure style=" | <figure style=" | ||
| </ | </ | ||
| - | {{ :: | + | {{:: |
| < | < | ||
| < | < | ||
| Rad 251: | Rad 253: | ||
| <figure style=" | <figure style=" | ||
| </ | </ | ||
| - | {{ :: | + | {{:: |
| < | < | ||
| < | < | ||
| Rad 339: | Rad 341: | ||
| </ | </ | ||
| När jag gick i tredje klass började min pappa prata om att jag alltid verkade ha det så lätt i skolan. Han hade alltid hjälpt mig att fokusera på att alltid göra skolarbetet rätt. Alla läxor skulle göras rätt och bra, fast de var så väldigt lätta. ”Gör du det rätt nu så blir allt lättare sedan, då hinner vi läsa mer i pappas böcker sedan.” Pappas böcker var allt från relativitetsteorin till hjärnans uppbyggnad. De var mycket roligare än ”Max potta”.\\ | När jag gick i tredje klass började min pappa prata om att jag alltid verkade ha det så lätt i skolan. Han hade alltid hjälpt mig att fokusera på att alltid göra skolarbetet rätt. Alla läxor skulle göras rätt och bra, fast de var så väldigt lätta. ”Gör du det rätt nu så blir allt lättare sedan, då hinner vi läsa mer i pappas böcker sedan.” Pappas böcker var allt från relativitetsteorin till hjärnans uppbyggnad. De var mycket roligare än ”Max potta”.\\ | ||
| - | **[[https:// | ||
| Jag hade lite stökigt med en engelsklärare eftersom jag pratar flytande engelska. Språk har alltid varit min grej. Hon lät mig inte läsa på egen hand i skolan utan jag skulle tvingas att sitta med i klassrummet och lyssna när de andra tragglade glosor. Jag pratade med pappa om detta och då träffade han min lärare och så diskuterade han särbegåvning. Det var då som jag själv insåg att jag var mycket smartare än mina klasskamrater. | Jag hade lite stökigt med en engelsklärare eftersom jag pratar flytande engelska. Språk har alltid varit min grej. Hon lät mig inte läsa på egen hand i skolan utan jag skulle tvingas att sitta med i klassrummet och lyssna när de andra tragglade glosor. Jag pratade med pappa om detta och då träffade han min lärare och så diskuterade han särbegåvning. Det var då som jag själv insåg att jag var mycket smartare än mina klasskamrater. | ||
| Rad 353: | Rad 354: | ||
| När jag var liten i början av 70-talet var jag ett tryggt barn, men rätt så obstinat och allmänt bråkig. Mina föräldrar tyckte att jag bråkade lite väl mycket med min lillasyster och med kamraterna på dagis och tog mig därför till BUP (även om det säkert inte hette BUP på den tiden), där jag kommer ihåg att jag fick leka i en stor inomhussandlåda med väldigt finkornig sand medan det stod folk i vita rockar och tittade på.\\ | När jag var liten i början av 70-talet var jag ett tryggt barn, men rätt så obstinat och allmänt bråkig. Mina föräldrar tyckte att jag bråkade lite väl mycket med min lillasyster och med kamraterna på dagis och tog mig därför till BUP (även om det säkert inte hette BUP på den tiden), där jag kommer ihåg att jag fick leka i en stor inomhussandlåda med väldigt finkornig sand medan det stod folk i vita rockar och tittade på.\\ | ||
| - | Det var mest krigsleksaker i sandlådan, men sådana gillade jag inte. {{:: | + | Det var mest krigsleksaker i sandlådan, men sådana gillade jag inte. |
| + | < | ||
| + | <figure style=" | ||
| + | </ | ||
| + | {{:: | ||
| + | < | ||
| + | < | ||
| + | </ | ||
| + | [[https:// | ||
| + | < | ||
| + | </ | ||
| + | </ | ||
| BUP kom fram till att det inte är något fel på mig, men att jag var ”understimulerad”. Jag kunde läsa utan problem långt innan jag började skolan och visste allt om vissa få ämnen som jag tyckte var speciellt intressanta. Joe Kaufmans böcker i ”Så funkar det-serien” kunde jag närmast utantill. Nu i efterhand har jag hört att frågan var uppe om att jag skulle börjat skolan ett år tidigare, men att både pedagoger och föräldrar tyckte att jag inte var redo på det sociala planet (var inte ”skolmogen” sa man).\\ | BUP kom fram till att det inte är något fel på mig, men att jag var ”understimulerad”. Jag kunde läsa utan problem långt innan jag började skolan och visste allt om vissa få ämnen som jag tyckte var speciellt intressanta. Joe Kaufmans böcker i ”Så funkar det-serien” kunde jag närmast utantill. Nu i efterhand har jag hört att frågan var uppe om att jag skulle börjat skolan ett år tidigare, men att både pedagoger och föräldrar tyckte att jag inte var redo på det sociala planet (var inte ”skolmogen” sa man).\\ | ||
| - | **[[https:// | + | |
| Jag gick igenom hela skoltiden med känslan av att jag inte lärde mig något och att jag inte passade in. Jag minns att jag hade en grundmurad egen övertygelse om att jag var teoretiskt duktig, men ändå lyckades jag aldrig prestera bra i skolan. Jag tror i och för sig att lärarna såg att jag inte var någon dumskalle, men jag lyckades aldrig visa det i skolans formatmall. I femman och sexan hade jag en lärare som aktivt utmanade oss alla i klassen på olika sätt och nu i efterhand så upplever jag de två årskurserna som de enda som var i någon mån givande under hela grundskolan. I högstadiet var det bara SO-ämnena som jag hade något som helst intresse av. Jag gjorde aldrig någonsin läxor och läste sällan på till prov. Jag klarade mig liksom hyfsat ändå, genom min allmänbildning och information jag fått på lektioner. Ofta kunde jag också snacka mig ur situationer där jag inte gjort det jag förväntades och det var sällan eller aldrig någon som ställde några krav på mig, vare sig från skolan eller hemifrån. På lektionerna var jag en klart störande elev. Jag ifrågasatte ofta det lärarna sa och det fungerade acceptabelt med de lärare som var intresserade av diskussion, men katastrofalt med de som strikt ville följa sin mall. Mitt slutbetyg bestod av en tvåa, ett par femmor i SO-ämnen och resten lite blandade treor och fyror. En sann medelmåtta med andra ord. Trots de medelmåttiga skolresultaten som i perioder medförde att jag tvivlade på min förmåga att fungera i samhället så har jag aldrig tvivlat på att jag är smart och för mig var det inget alternativ att välja annat än särskild matte och särskild engelska även om jag inte visade sådana färdigheter i skolan. Någon enskild högstadielärare har totalt missat att jag haft förmågor och han avfärdade mig grundligt som människa. Det var jobbigt då, men jag tror inte att det i sig har fått så stora konsekvenser, | Jag gick igenom hela skoltiden med känslan av att jag inte lärde mig något och att jag inte passade in. Jag minns att jag hade en grundmurad egen övertygelse om att jag var teoretiskt duktig, men ändå lyckades jag aldrig prestera bra i skolan. Jag tror i och för sig att lärarna såg att jag inte var någon dumskalle, men jag lyckades aldrig visa det i skolans formatmall. I femman och sexan hade jag en lärare som aktivt utmanade oss alla i klassen på olika sätt och nu i efterhand så upplever jag de två årskurserna som de enda som var i någon mån givande under hela grundskolan. I högstadiet var det bara SO-ämnena som jag hade något som helst intresse av. Jag gjorde aldrig någonsin läxor och läste sällan på till prov. Jag klarade mig liksom hyfsat ändå, genom min allmänbildning och information jag fått på lektioner. Ofta kunde jag också snacka mig ur situationer där jag inte gjort det jag förväntades och det var sällan eller aldrig någon som ställde några krav på mig, vare sig från skolan eller hemifrån. På lektionerna var jag en klart störande elev. Jag ifrågasatte ofta det lärarna sa och det fungerade acceptabelt med de lärare som var intresserade av diskussion, men katastrofalt med de som strikt ville följa sin mall. Mitt slutbetyg bestod av en tvåa, ett par femmor i SO-ämnen och resten lite blandade treor och fyror. En sann medelmåtta med andra ord. Trots de medelmåttiga skolresultaten som i perioder medförde att jag tvivlade på min förmåga att fungera i samhället så har jag aldrig tvivlat på att jag är smart och för mig var det inget alternativ att välja annat än särskild matte och särskild engelska även om jag inte visade sådana färdigheter i skolan. Någon enskild högstadielärare har totalt missat att jag haft förmågor och han avfärdade mig grundligt som människa. Det var jobbigt då, men jag tror inte att det i sig har fått så stora konsekvenser, | ||
| - | {{ : | + | < |
| + | <figure style=" | ||
| + | </ | ||
| + | < | ||
| + | < | ||
| + | </ | ||
| + | [[https:// | ||
| + | < | ||
| + | </ | ||
| + | </ | ||
| + | Jag läste ekonomisk linje på gymnasiet. Mönstret var i stort sett detsamma som i grundskolan. Jag förstod allt lärarna sa på lektionerna och tyckte att jag inte hade behov av ytterligare kunskaper via läxor eller att läsa på till prov. Mycket av min tid gick till elevrådsarbete och liknande engagemang. Jag gick ut med cirka 4,0 i medelbetyg. Det enda ämne jag verkligen tyckte var kul var rättskunskap, | ||
| Känslan av att i grunden veta att man är duktig men att ändå inte kunna leverera det som omgivningen önskar var väldigt förvirrande för mig som barn. Den är först sedan jag i 35-års-åldern börjat läsa om särbegåvning som jag förstår varför det var som det var under min uppväxt och att jag inte är unik om att känna detta utanförskap. Det jag har med mig upp i vuxen ålder är ett bibehållet gott självförtroende, | Känslan av att i grunden veta att man är duktig men att ändå inte kunna leverera det som omgivningen önskar var väldigt förvirrande för mig som barn. Den är först sedan jag i 35-års-åldern börjat läsa om särbegåvning som jag förstår varför det var som det var under min uppväxt och att jag inte är unik om att känna detta utanförskap. Det jag har med mig upp i vuxen ålder är ett bibehållet gott självförtroende, | ||
| Rad 367: | Rad 389: | ||
| Socialt har jag har jag inte haft det så lätt i skolan, utan att direkt vara mobbad. Jag har aldrig känt att jag hört ordentligt hemma i något socialt sammanhang och har nog objektivt sett heller inte gjort det. Mina vänner har varit väldigt få till antalet, så även nu som vuxen. Jag tror att jag upplevs som snäll och omtänksam, men ganska besserwisseraktig och lite rörig.\\ | Socialt har jag har jag inte haft det så lätt i skolan, utan att direkt vara mobbad. Jag har aldrig känt att jag hört ordentligt hemma i något socialt sammanhang och har nog objektivt sett heller inte gjort det. Mina vänner har varit väldigt få till antalet, så även nu som vuxen. Jag tror att jag upplevs som snäll och omtänksam, men ganska besserwisseraktig och lite rörig.\\ | ||
| - | {{: | + | {{: |
| + | När jag kom ut i arbetslivet började jag trivas med livet, men stötte samtidigt på allvar på problem. Antalet saker jag skulle komma ihåg ökade mångdubbelt. Eftersom jag aldrig haft någon struktur i det jag gjort visste jag inte hur jag skulle göra. Jag hade aldrig fört någon att-göra-lista, | ||
| I ganska många år lyckades jag klara mig genom att arbeta väldigt mycket och snacka mig ur alla obekväma situationer som därefter kvarstod samt att när det riktigt hettade till byta tjänst internt. Redan efter ett par år fick jag min första ledande position och jag avancerade ganska snabbt till hög chef. Till slut sprack dock bubblan. Jag fråntogs en stor del av mitt ansvarsområde till följd av att jag upprepade gånger inte levererat det jag skulle, vare sig uppåt eller neråt i organisationen. Jag tror att mitt misslyckande till stor del har sin grund i att jag inte lärt mig att planera, strukturera och prioritera. Inte ens nu när jag vet vari mina problem till stor del består klarar jag av det på något vettigt sätt. Som tur är har jag kollegor runt omkring mig som ser att jag trots allt har goda kvaliteter så jag har inte förlorat min anställning, | I ganska många år lyckades jag klara mig genom att arbeta väldigt mycket och snacka mig ur alla obekväma situationer som därefter kvarstod samt att när det riktigt hettade till byta tjänst internt. Redan efter ett par år fick jag min första ledande position och jag avancerade ganska snabbt till hög chef. Till slut sprack dock bubblan. Jag fråntogs en stor del av mitt ansvarsområde till följd av att jag upprepade gånger inte levererat det jag skulle, vare sig uppåt eller neråt i organisationen. Jag tror att mitt misslyckande till stor del har sin grund i att jag inte lärt mig att planera, strukturera och prioritera. Inte ens nu när jag vet vari mina problem till stor del består klarar jag av det på något vettigt sätt. Som tur är har jag kollegor runt omkring mig som ser att jag trots allt har goda kvaliteter så jag har inte förlorat min anställning, | ||
personliga-berattelser-del-2.txt · Senast uppdaterad: 2022-01-07 09.34 av anita