När barnet väcker en klockan 8 lördagmorgon och har gjort ett avancerat mattetest till sina föräldrar.
För att sexåringen avbryter avmätt de vuxna gästernas konversation vid middagen för att korrigera deras faktafel…”
Konversation i bilen på väg till badhuset: Mormor säger ”mormor skall bara hitta en ledig p-plats”. 9-åring svarar ”Man låter korkad om man pratar om sig själv i tredje person”.
Man kommer aldrig undan med ett ”därför att jag säger så!”
När sexåringen ser på över axeln när man spelar Wordbrain och påpekar när man missar ord….
När treåringen sitter i badbaljan och säger ”Mamma, nu förstår jag att det är luften som gör att det kan bli vågor på vattnet.” Och mamman frågar hur hon tänkte då och får till svar att ”Jo, om det inte vore luft ovanför vattnet skulle det ju vara vacuum och då skulle ju inte vattnet kunna röra sig”.
När 10-åringen knäcker resmålet i På Spåret på 10 poäng bara med hjälp av första ordleken.
När 4-åringen kommer och säger: ”Nu är jag ett steg närmare Nobelpriset för jag har upptäckt att vatten och olja har olika densitet…..”
När fyraåringen tröttnat på att skriva ord på rätt håll och börjar skriva allas namn uppåner och bakifrånofram bara för att göra det lite svårare och lite roligare att skriva.
När sexåringen sitter på konfirmationsmiddag och inleder konversation med bordsgrannen genom att fråga hur mycket han vet om statisk elektricitet.
När 7 åringen till frukost förklarar att två paket mjölk inte kan vara likadana eftersom de varken är på samma plats eller har gjort samma historiska förflyttning genom rumtiden.
När man inser att 1,5-åringen faktiskt förstår hur man sätter ihop IKEA-möbeln och inte bara leker med skruvarna.
När 10-åringen som aldrig tidigare kört motorcykel, plötsligt puttrar fram i lätt sits på en trialmotorcykel som om hon aldrig gjort annat, men som när man uppmuntrar fortsättning inom sporten förklarar: ”Mamma, bara för att man är bra på något, betyder inte att man måste tycka att det är roligt”.
När 4 åringen som lärt sig alla bokstäver vid 2 års ålder en dag säger mamma jag vill lära mig läsa och det tar 15 min för att knäcka läskoden och säger du kan gå nu resten klarar jag själv
När 3-åringen vars ”treordsmening” till 3-årskontrollen på BVC var: Jag kan inte bli storebror, jag är hemskt liten.
Då mitt barn var 3-4 år och vi var hemma hos en bekant som satt upp en vägghylla. Sonen sa då: det här var fint men du skulle behövt ett vattenpass…
När man berättar för en kompis att man liksom ofrivilligt råkade testa jordfelsbrytaren och barnet (12 år) säger ”var sitter jordfelsbrytaren egentligen?” och man börjar en invecklad förklaring om säkringar, de tre säkringsskåpen vi har i huset och sen försöker beskriva varför den slår av. Och sonen ba' ”Jag ville bara veta i vilket skåp själva brytaren satt, hur den fungerar vet jag, det finns en koppartråd som gör att resten av strömmen känner av när det leds av på ett ställe etc etc (och jag kan inte ens återge det här korrekt för jag fattade ungefär hälften av det han förklarade men jag fattade att han hade full koll) och jag frågade ”hur vet du det här?” ”Det har jag LÄST såklart” blir svaret.
Eller när ens barn är fyra, fem och vi ser en låda det står ”råttgift” på ute och barnet frågar ”mamma, hur funkar det där egentligen?” och man börjar veckla in sig i en omständlig förklaring om gifter och att att råttor men inte andra djur ska dö och barnet avbryter och säger ”Mamma, jag VEET hur nervgift funkar, det slår ut alla vitala system snabbt, det jag undrade var hur råttan kommer in i lådan!”
Eller 1,5 åringen som oroar sig över att hon inte vet vad djurparken heter, som vi är på besök i.
När treåringen rättar mig när jag säger att månen skiner så vackert. Nej mamma, det är solen som skiner på månen som gör att det ser ut som om månen skiner.
10-åringen som säger att ”om rymden är oändlig så måste den på någon punkt övergå från att vara en plats till att bli ett abstrakt begrepp”
när fyraåringen har något att säga till farfar och, när han lutar sig fram och ser intresserad ut, säger ”Vad har ni för värmesystem hemma?”
Jag: Om man ska hitta rätt sko för rätt fot så måste man hitta den sko som är symmetrisk på samma sätt som foten är symmetrisk. Treåringen: Nej pappa, inte symmetrisk. Asymmetrisk!
När sonen 3 år satte på sig stövlarna fel så sade en i personalen på förskolan att han satt stöveln på fel fot. Min son sade upprört att ”foten kan inte vara fel, stöveln kan vara fel, men inte foten”. Personalen återberättade detta för mig med andemeningen om att han måste ha autism eftersom han tänker konkret. Ehh… tänkte jag, alla treåringar tänker i viss mån konkret. Men de flesta andra invänder däremot inte mot vad de anser vara faktafel.
min 12-åring förklarade så bra när han blev intervjuad i en pod om särbegåvning: ”För mig är det lättare när det är svårare”
När 8-åringens klass talar om stenåldern och 8-åringen gång efter annan räcker upp handen och ivrigt vill tala om den neolitiska revolutionen och vad den innebar för människan och fröken säger ”håll dig till ämnet” och 8-åringen blir upprörd och skriker Men, det är ju det jag GÖR!
När BVC ska kolla om barnet säger tre ordsmeningar, bvcsköterska håller upp dörren så att vagnen kan köra in. Då barnet - till hennes förvåning utbrister ”det är onödigt att smutsa ner golvet” följt av ”mamma kan du hålla påsen medan jag klättrar ur vagnen?”
Sonen var ca. 2 när han första gången sa ”Kan jag få en Clementin tack”
När nyblivna 6-åringen i förskoleklass håller på med tallinjen 0-10 och på vägen hem säger ”Mamma, kan vi lära oss multiplikationstabellerna för 13-25?”
När mormor övertalar 1,5-åringen att hon måste ha en tröja under klänningen och 1,5-åringen tittar sig i spegeln och säger; -Inte så tjusigt, men bra!
När bebisen släpper bröstet och säger -tack!
När fadern försöker förklara för ettåringen att han gör en röra med oliver, vitlök, olja, och barnet svarar; -ja ha, du menar Tapenade!
När 4-åringen berättade att hans hicka uppstod pga kramp i diafragman och sedan bekräftar våra förundrade miner med ”det har jag läst på mjölkpaketet” (vi visste inte att han kunde läsa..!)
Undertecknad, då sju år, knäckte hela klassen i stavningstävlingen. Vi skulle stava ett så långt ord som möjligt. Jag stavade till revisionssekreterare. (Pappa jobbade som det). Vi hade aldrig någon sådan tävling mer…
Man börjar ana när det är dags för första luciatåget på förskolan och alla där till sin förvåning hör vår lilla dotter (1,5 år) kunna alla texterna och melodierna till hela ”julshowen”…
Då 8-åringen efter en diskussion med kemist-pappan säger att allt här är faktisk inte kemi! Pappan: ge mig ett exempel. Barn svarar på 1 nanosekund: min röst.
När 2,5-åringen på väg hem från förskolan ser en låda råttgift. Han kommentarer den med att säga ”Varning, gift. Mamma och pappa är gifta: det är inte så farligt.” Resten av vägen hem pratade vi om homonymer.
När jag fick en leksaksspis och en skruvmejsel i julklapp samma år…Spisen var inte hel ens en kvart. Tror jag var 2år och 5 månader..
Eller 5-åringen som säger ”Mamma, om bilar körde fortare än ljuset skulle de inte se var de körde!”
K 11 år: ”Makt är en härlig känsla, men den som inte ser sin litenhet i världen, han är illa ute.”
När sjuåringen frågar ”Hur vet man om luften är fiktiv?” och sedan rör med fingret i luften och säger ”Jo, i fiktiv luft kan man ju inte andas”
När 6-åringens fröken uppskattar att han inte bara tar upp frågor som hönan och ägget på förskoleklassens samlingar, utan att han också talar om ”svaret” efter att gruppen fått diskutera.
K 7 år: ”Anton förstår inte såna där overbala besvärjelser som Harry Potter Gör ”
När W, 7 år och odrägligt morgonpigg studsar in i sovrummet 05:20 med orden ”Mamma, veeet du hur giraffer sover? ”
W har en förkärlek för mittinatten. Typ, dundra in klockan 01:30 med orden ”Mamma, vi måste prata om hur döden funkar!”